Här berättar konstnären Malin Pierre om sitt verk, hur hon jobbar och vad som inspirerar henne.
Malin Pierre (född 1977) har en bakgrund som scenograf och jobbade med film och tv-produktioner i flera år innan hon bestämde sig för att satsa på konsten och utbildades i keramik och glas på Konstfack i Stockholm. Hon gör organiska och färgglada glasskulpturer med avtryck av olika tyger. Tekniken hon använder innebär att glaset blåses i en uppvärmd gipsform.
Varifrån får du din inspiration?
Jag inspireras väldigt mycket av mode och haute couture men även av arkitektur och design.
Kan du berätta om Synnöve, hur har du gjort den?
Synnöve är gjord med en textil förlaga, i det här fallet en stickad tröja som jag har sytt om till en form och fyllt med vadd. Sedan har jag gjort en gipsform med avgjutning av tyget, värmt upp gipsformen och blåst glas i. När allt har svalnat knackar jag bort gipset och kan se min skulptur. Det är alltså en förlorad form och alla skulpturer blir unika. Sen återstår rengöring och slipning vilket är det som nästan tar längst tid eftersom gipset fastnat i glaset. Så jag står med små tandläkarverktyg och putsar och skrapar i ett vattenbad väldigt många timmar innan allt gips är borta.
Hur fick du idén till verket?
Synnöve ingår i serien ”A tribute to Marta and her friends”. Marta var min mormor som gick bort för några år sedan. Hon lärde mig alla hantverkstekniker som hon kunde när jag var liten, bland annat sy, sticka och väva. Det är kunskaper som jag har burit med mig men inte riktigt uppskattat innan jag började med konst och förstod att det här är värdefull och viktig kunskap. Tänk så många kvinnor som kan så mycket hantverkstekniker men som inte värderas så högt för att det traditionellt sett är ”kvinnogöra”. Jag ville hylla dessa kvinnor.”
Planerar du någon utställning i höst/vinter?
I sommar har jag haft utställningen ”Paralleller” på KKAM i Höganäs där jag visade två serier av blåst glas med avtryck av dels canvastyger, dels stickade original. Under hösten har jag flera grupputställningar inplanerade men ingen mer soloutställning förrän 2025. Jag har idéer kring nya saker som jag vill testa men är fortfarande på skisstadiet.
Dina tankar om företagskonstföreningar?
Att vara konstnär är tufft, det är svårt att få det att gå ihop ekonomiskt med utställningar som man betalar för själv och sen hoppas på att någon ska köpa. Konstföreningar spelar en ovärderlig roll i samhället genom att stödja konstnärer och främja intresset för konst. Genom sitt arbete möjliggör de för konstnärer att fortsätta skapa och utvecklas i sina yrken, samtidigt som de sprider glädje och inspiration till en bredare publik.